Dream Bigger

Dethär skrev jag för VECKOR sedan men publicerade det aldrig. Igår kom jag precis hem från Ibiza, efter en 2 veckors underbar DJ och musik productions kurs. Det var ett av de mest spontana och bästa beslut jag någonsin gjort. Jag hade precis kommit hem till Finland efter att ha rest och festivalat i Europa för 3 veckor sedan, jag fick ett mail som var ett svar till ett mail jag själv hade sänt flera MÅNADER sedan, och dagen efter satt jag på ett plan till Ibiza. Anyway, mer om det senare, här kommer vad jag skrev för flera veckor sedan (hela inlägget här nere) men aldrig publicerade för er. Enjoy.
 
 
 
Jag kan inte släppa minnet om när jag, har ingen aning om vilken ålder men, jag satt i vardagsrummet och lyssnade på cd skivor genom en walkman och hade tävling med mej själv hur snabbt vid starten av en sång jag kunde känna igen och säga vilken sång det var.

Jag minns när jag var ännu yngre lyssnade jag på cd skivor och skrev om sång texterna till mina egna versioner.

Jag minns hur hundratals gånger som barn satt i bilen och väntade så länge mina föräldrar handlade mat i affären eller gjorde andra ärenden bara för att jag kunde sitta där själv och lyssna på musik i en timme.

Jag minns när jag kanske var 12 och min lilla syster hade födelsedags kalas och jag fick vara boss över musiken.

Jag minns hur jag älskade att åka med bil, och jag gör fortfarande, som passagerare eller chaufför bara för att jag får lyssna på musik så högt jag vill.

Jag minns hur jag brände cd skivor med låtar noggrant placerade i passande tempo eller feeling ordning efter varandra. Jag skulle aldrig bara slänga in 20 låtar på en cd, det behövdes en speciell ordnings följd.

Jag minns hur jag laddade ner tusentals låtar. Hur mina vänner kallade mej Techno Pessi när jag var 14 för min musik smak som ingen annan lyssnade på. Jag vände mej bort från elektronisk musik rätt länge för det inte var "coolt", rock var coolt och jag älskade ju det också.

Jag minns när jag lekte "Små stjärnorna" som väldigt ung framför mamma o pappas filmkamera. Hur jag sjöng, mimade och dansade med en fake mic till musik jag lärt mej utan till framför en kamera.

Jag minns alla kassettband vi lyssnade på som barn, hur många låt texter som satt sig i mitt huvud från då.
 

Now days..

Jag kan inte lyssna på musik om jag försöker sova eller slappna av för mitt huvud kör på högvarv från det.

Jag kan se musik. Jag kan känna musik. Musik är så mycket för mej.

Jag lärde mej shuffle dansa för att uttrycka och få utlopp för mina känslor till elektronisk musik.

Festivaler är det bästa jag vet i hela världen. Ordagrant. Jag går inte på festival för festen skull. Jag är inte där för att vara hög och full och sak-samma-vem-som-spelar. Jag är där för musiken, för energin. 

Jag läser av musik. Jag älskar när jag hör vad en djn har på gång. Jag älskar när jag hör det sekunder före 90% av en publik.

Det finns inget jag kan få den känslan jag får från musik.
Det finns inget i världen som kan sätta ett smile på mina läppar på det sättet musik kan. - Jag kan inte förklara det. Jag kan stå på en klubb, på en festival, i mitt rum med Youtube på, höra en bra mix, höra ett dj set, höra någon som mixar två amazing sånger ihop till en och jag får ordagrant det största smilet på mina läppar. Behöver jag förklara hur dumt det ser ut? Resting bitch face går till någon som precis vunnit en lotto vinst. Men kan jag förklara hur fucking much I feel? I cant. 

Men den känslan. Det är den bästa känslan jag kan känna. Om jag kan ge mej själv den känslan. Om jag lär mej. Om jag gör det jag älskar. Om jag kan ge mej själv den känslan, konsten att ge mej själv den känslan, så kommer jag vara den gladaste människan på denhär jorden.

Jag brukar säga jag har ingen passion för något speciellt.
Fuck att jag har. Om inte de där känslorna kallas passion har jag ingen aning om vad det annars skulle vara.
 
 
Okay bloggen, real talk här nu. Vi går tillbaka med två texter jag skrev för ett par veckor sen till min öppna Instagram och privata konton. Att publicera de tankarna var så löjligt skrämmande. För det var så råa och ärliga känslor som jag inte ens ha låtit mej själv känna. Och att skriva ut det offentligt gav inte bara mej själv press, men från världen. (Why? För det sista jag vill är att få SKIT för något jag är passionerad över. Att jag ska se ut som en fucking wannabe. "Oh so she is a model o nu har hon kommit på att man får mer attention o ser rätt cool ut om man spelar lite skivor." Fuck no, fuck fuck fuck NO that is många tjejer men inte jag.) Anyway. Jag har fler tankar om det, jag vill skriva om det. Och ni mina bloggläsare, om någon are the one who knows me så är det ju ni. Vi har ju delat allt, i många år, såklart ni ska få höra om dethär också. 
 
 
Dethär skrev jag på mitt privata Instagram:
 
I've been pushing this a few days because it's so out of my comfort zone but I wanna do it anyway - but today I gonna publish a post on @pezsi about my biggest dream that scares me so much to even talk about, and at the same time I'll ask for birthday gift donations to push me in the direction of my dreams🎈 This is scary because 1) I don't like to ask for help. Not doing things, and absolutely not money 2) It's telling the world what I didn't dare to tell myself for 15 years. A dream that I'm so fcking scared of. I don't know exactly WHY I'm scared, but I guess I'm scared of failing. To look like a fool, or wannabe. And to tell the world about I wanna do it puts even more pressure on that "what if I fail"-feeling, because then "everyone" will know. But I tell myself I shouldn't be scared of "failing" something I can NOT fail in. Pursuing a dream is a success in itself, you can't FAIL doing that! If you try it you try it, if it doesn't work out, you at least tried! You didn't fail. You tried, and you pursuit a dream you had! That's amazing!!!⭐ And maybe I'm scared of not liking it in reality. What if I actully don't like MY dream? What if it just all was an illusion and I'll lose that many many years dream-feeling from trying and realising it's not for me? 💔 There's so much in me that scares me when it comes to this and I can't put words on it. If someone would have asked me about this dream 1 year ago I would denied it deeply, still months ago I would say to everyone and especially to myself "no what are you talking about I don't wanna or dream of that at all", but now I wanna step out and tell the world - I wanna learn how to DJ 💥 I wanna express myself and everything I feel from music. I wanna do something about it, and I've wanted it since I was 12 years old and learned how to download music and burn CDs. I want it so badly. I don't even know what I want out of it, I just wanna create and EXPRESS myself because there's nothing in this world that makes me FEEL everything I feel from music. And I need help on the way, and I need it through dj classes, which costs money, and that's all I wish for my 27th birthday May the 26 🎂➡️ GOFUNDME.COM/PEZSI
 
Och på mitt öppna konto:
 
This is so super out of my comfort zone to post but here we go.... ⭐ Guess who's having birthday this week?! Wanna put a big smile on my face, spoil me for my birthday plus push me in the right direction to pursue my biggest dream? Well for the one who wants to you now do have the chance! 🎉❤ So since I know I can't get that unicorn I've been wishing years for, and instead of filling my Amazon wish list with materialistic things, I've decided to start a gofoundme page where every single penny will go towards the costs of classes and courses to learn the skill to mix. It scares me to even talk or write about it but - yes, my biggest dream (which been hidden from the world and even myself for years) is to be able to express myself through music. Click the link in my bio to read more about my dream and how you can help me on the way 💜🎶
 
 Och dethär står på min Gofoundme kampanj:
 
Hi! I'm Jessica, PEZSI. I could explain myself in many ways. A world traveler, adventuress, dreamer, model, and goal seeker. There's no bigger dream in my life than to be able to express myself through music. If that's through mixing or producing I yet do not know, all I know is I wanna feel I can do SOMETHING about my feelings for music. This dream have always been there. Over the last 15 years it been screaming inside of me but it have been kept buried not just from others but also for myself. You know when you feel it, but you are scared and uncertain, so you just ignore it and pretend it's not there? It took me many, many years to admit that this is actully a DREAM of mine, and since I've decided to be open to myself about it - I could as well be open to the world about it. Dreams comes and goes, dreams are big and small, and I constantly do my best to capture them all. That's what I belive life is about. I lived as a modern nomad for 8 years, I went from never been on an airplane before age 18 to have traveled more than 65 countries in 8 years. I wanted to see the world, and I did. I always wanted to be a model, but I always knew I never had the right hight for it. At this point I've worked as a freelance model for 6 years which have given my opportunities and life experiences I would never imagine. I have a deep love for walking and I got a crazy idea to book a one way flight ticket to Switzerland and walk 2100km to Santiago De Compostella in Spain for no other reason than that's what I felt I needed to do. That's still to this day one of my own personal biggest accomplishment. And I feel if I can do all THAT - I can do exactly anything I want. Even admitting my biggest hidden dream that scares me - to learn how to mix and express my feelings, passion and love for music. I have zero experience but a lot of will and passion. A few months back I got my first mixer and after practising on my own it's time to take the next step and get help on the way through a dj school. There's a lot of different courses and classes around the world, but I'm searching for the one I feel will be the right one for me regardless of the costs. I will pursuit this dream no matter what, but with the finance help and support from you it will speed up the process.
 
 
De födelsedags pengarna jag fick in satte jag på 5 timmars privata dj lektioner i Miami (det är crazy expensive). Jag har ju lärt mej mycket på egen hand de senaste månaderna men fuck det var en trög start. Det tog mej helt seriöst över en månad från det datumet jag hade en egen mixer till att ens röra och pröva på den. Att bara se den skrämde mej. Det ser ju ut som något från rymden. En miljon knappar och fuck jag har ju ingen fucking aning om vad något är och jag fattar noll om de olika orden och betydelserna de pratar om på forum och Youtube. Hooow the fuck ska jag någonsin lära mej dethär?! De första månaderna rörde jag det knapp bara för att jag var så överväldigad av det. Jag ville ju så gärna lära mej, men det kändes svårt och jobbigt och jag blev bara frustrerad och arg varje gång jag prövade. Jag satte som mål att göra det 5 gånger i veckan, en timme per gång, bara pröva runt, hur jobbigt det än kändes, bara fokusera en timme och pröva olika saker. Det var ju inte ens kul, det var bara frustrerande och jobbigt, precis som allt nytt man lär sig i början. Hur gärna man än vill slå en bakvålt på första försöket för att man ser alla andra göra det och känna den känslan så lär man ju det inte på en dag eller två, inte heller utan frustration och misslyckanden. Så det tog tid innan jag ens tyckte det är kul. Såklart det inte är kul när man har så mycket känslor och vilja att kunna uttrycka något och man har verktygen framför sig för att kunna göra det men man har inte kunskapen.
 
Men slow and steady. Slow and steady började jag förstå saker. Vad olika knapper och funktioner gör. Vad som händer om du gör så och så. Men jag kände jag behövde mera guidens och hjälp på vägen, därför valde jag ett par timmar på en dj skola.
 
Lärde jag mej något där då? Var det värt det? Ja absolut! Jag lärde mej saker jag inte hade lärt mej själv ännu, men egentligen det mesta vi gick igenom (the basic och grunderna och jaa helt enkelt how to get started och allt man behöver veta för att mixa) insåg jag att jag redan fattat grunderna i. Men det var verkligen bra att få ord på det och bli förklarad detaljerat om det. Men jag tror det jag fick mest utav privat timmarna var självförtroendet. Att någon som vet vad han pratar om kan säga och peppa mej att hey you actully got this, you can do it. Såklart jag kan, when there is a will there is a way, men ibland räcker ju inte bara ens egna ord, ibland behövs det verkligen någon som säger det till en.
 
Och I have to say jag har ju kommit redan en fucking long way. Inte jämförelse med andra, men i jämförelsen med var jag startad för 6 månader sen  Och att bara ens våga erkänna dethär för mej själv OCH VÄRLDEN, att det är en passion och något som jag älskar. A brukar säga (han är den enda på jorden som jag pratat om musik med och för. Han är den enda som skulle förstå vad jag menar när jag säger jag ser musik. Han är den enda som fattar hur och allt jag känner för musik) "it is something that moves you", och det är ju det. Inte ordagrant, men you get it right? Det är något som får mej att känna så mycket. Så mycket. Det har alltid varit där, men de senaste 3 åren är det verkligen något jag faktiskt börjat låta mej själv känna mer och mer. Passion.
 
Mitt mål har aldrig att vara bli en "dj" eller "producer", och det är fortfarande inte. Så nej, Pessi vill INTE bli en dj. Jag vill inte lära mej för att imponera någon. Jag vill inte lära mej för att bli någon. Allt jag vill, mitt mål med att lära mej mixa, är att kunna ge mej själv dendär känslan en dj kan ge mej. Dendär känslan av ett okontrollerbart smile på läpparna. Dendär känslan i bröstet. Dendär som får mej att känna allt på en gång. Pure joy. Det, det är allt jag vill känna och om jag kan få mej själv att känna det är allt jag vill.
 
 
Det allt skrev jag för flera veckor sedan. Och I can't believe jag precis kommit från en 2 veckors intensiv kurs som jag har lärt oändligt mycket från och är så motiverad från.Jag har en lång lång väg att gå och så mycket mer att lära, men jag är så glad jag är på rätt spår framåt mot vad jag vill. I'm so happy, I'm so blessed. Thank u universe. 

Kommentarer
Postat av: K

Kul att du hittat något du gillar. :) Passioner är jättebra att ha. Och vad kul att det verkar gå så bra också!

Jag hade själv absolut gehör redan som liten och kunde ta ut det mesta...Ansågs som lite av ett underbarn musikaliskt. Fick alltid höra hur intelligent jag var och hur bra det skulle gå för mig. Intresset fortsatte och jag skrev flera hundra låtar ifrån tonåren upp till 25-årsåldern och kände enormt starkt för musiken. Det var min största passion i livet. Men ingen ville ens höra en enda låt. Så sen lade jag av.

2018-08-24 @ 04:06:37
Postat av: Ann

Jag undrar om du nångång ha vari med om nån jordbävning under dina resor? :O

2018-09-30 @ 10:31:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
2014
Jan
Feb | Mar
Apr |
.
2013
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | | Nov
Dec
.
2012
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep| Okt | Nov
Dec
.
2011
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2010
Jan
Feb | Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
.
2009
Mar
Apr | Maj | Jun
Jul | Aug | Sep
Okt | Nov
Dec
bloggar